Packa aldrig mer än du kan bära...(2010-05-13)

Tänk så små saker som kan irritera en resten av en dag och gärna lite till om det är så. Jag ska försöka vara kortfattad (då jag redan känner på mig att detta kommer bli ett långt inlägg).

På röda dagar går inga bussar mellan skolan och hem - detta betyder att jag får ta tåget hem, som jag inte är allt för förtjust i.

Efter att skolan är över går jag till tågstationen och planerar att ta samma sittplats i väntsalen som jag brukar - detta gick inte för att nu och en vecka tillbaka har en uteliggare flyttat in på en av bänkarna och sitter där hela dagen och gör stäminingen obehaglig för resten av resenärerna i väntsalen...

Så jag vandrar vidare till perrongen. Jag passerar en riktig pälsskojare som sitter utbrädd över en hel 3-sits bänk. Han har sådana där vida byxor som det går minst 20 ben till ner i - dekorerade med 70-tals blommor i tre olika färger av grönt. Hans tröja (också grön) var lika säckig och så hade han långt hår ner till partiet mellan axlar och armbågar och lika långt skägg...och just de, le grand finale bar han ett par runda tintade glasögon. Det var svårt att inte titta på honom, jag tittade på honom när jag passerade och han tittade på mig, jag kände mig dum och tittade bort - men han såg så konstig ut att jag var tvungen att vända mig om och titta lite till på honom och han hade fortfarande blicken fast på mig. Han hade även en hel bunt packning med sig, en rullväska av modell medium, en stor plastkasse och en (riktigt ful) frysväska (också 70-tals-grön) stående runtomkring sig. Jag slog mig ner på en öde bänk 10 meter ifrån honom (15 min tills tåget kommer) och tittar på grafitti-dekorerade tågvagnar som stod på andra rälsar. Bara efter nån minut kommer en gammal kvinna (50+) och ställer sig ½ meter ifrån mig - jag satt först och trummade okända melodier med fingrarna mot mina lår men plockade upp mobilen om messade iväg onödiga meddelande bara för att verka upptagen och inte intresserad av omvärlden. Jag kände tydligt att hon stod och stirrade på mig och säkert kollade de meddelande jag sände iväg. Jag orkade inte titta upp för att se om hon gjorde det för jag hade fått nog av okändas ögonkontakter för idag.

Bara sådär 2 minuter senare kommer en äldre man (50-60+) och ställer sig ½ meter ifrån på andra sidan utav mig. De börja samtala med varandra. Jag känner mig inklämd och obetydelsefull och försöker trumma vidare på gamla 80-tals hits och hitta mönster i molnen. Där står de iallafall och samtalar i en längre stund då det mest oväntade för dagen sker. När tåget är på väg in ställer gröna hippie-mannen sin frysväska framför den äldre herren och säger "kan du hjälpa mig bära?". Herren stirrar på honom som om han hade sett en utomjording...eller ja, en invandrare räcker, då mycket folk redan lägger dessa beskrivningar under samma kategori. Hippie-mannen börjar gå iväg mot tågdörrarna med sin rullväska och plastkasse - herren och kvinnan går också, utan att ens kännas vid frysväskan...jag såg på kvinnan att hon velade men lämnade illa kvickt innan hon blev indragen i något som hon inte ville. Jag själv satt kvar som en väldigt förbryllad betraktare - eftersom jag själv hade mina händer fulla med min bärbara dator (för hemmabruk) och min lunchlåda kände jag mig dum om jag skulle bära mer än vad själva hippie-mannen gjorde...Han som stått och väntat utanför tågdörrarna för att smita ombord och få bästa möjliga plats fick återvända och plocka upp sin frysväska och balensera den på sin rullväska och mer såg jag inte då jag samtidigt försökte förbli osynlig och att ingen skulle notera mig som den betraktare jag var...jag lyckades.

Nu kommer dilemmafrågan... vem var mest ofinast? Hippie-mannen som tog för givet att en okänd person skulle hjälpa honom att bära hans packning eller mannen som helt enkelt sket i att bry sig. Jag ser det som såhär att hippie-mannen borde vara medveten om vilket j**vla ego-samhälle vi lever i och borde därför veta att folk hjälper inte varandra bara för vänlighetens skull...å andra sidan var det ju riktigt skumt att äldre herren bara sket helt och hållet i hippie-mannen och frysväskan. Han kunde svenska, han hade kunnat säga att han inte ville eller att han inte tyckte om att hjälpa personer som såg skumma ut...men istället stirrade han på honom och gick därifrån utan någon barmhärtighet. Och vad har jag då kommit fram till med detta blogginlägg? jo, precis som rubriken säger "Packa aldrig mer än du kan bära" - detta är ett citat hämtat ifrån en gammal disney-serie från 90-talet, till för att roa barn, men nu fattade jag dess verkliga innebörd - i detta samhälle vi lever i ska man inte räkna med att någon annan kommer att bära det man själv har packat och ska därför inte packa mer än vad man själv kan bära...eller nåt.

Medan jag satt på tåget och grämde mig över denna händelse och funderade ut hur jag skulle lägga orden i detta blogginlägg, hörde jag för första gången i verkliga livet ett par som snackade engelska med 100% skotsk dialekt - jag tycker det är en helt underbar dialekt och såg detta som dagens lilla solglimt i det gråa molntäcke som svävade över vår blåa lilla jord.

Sketcher i höstens mörker och en ljus framtid - 2011-09-22

 (For my one and only English watcher, if you want to know what the text says use Google Translate, otherwise just look at these quick sketches and enjoy your time here) ;)

Jag lever.


Bara det att jag har glömt bort bloggen lite och har mycket annat grejs för mig.


Men frukta ej, för jag ritar dagligen och lite till...

Bilderna till bilderboken är klara och jag ska härnäst ta kontakt med ett tryckeri för att få reda på kostnader och annat viktigt nonsen för att få klart det där.

Till skillnad från från bilderboken har jag nu erfarenhet och även kunskap i akvarellmåleri och kan garanterat lova att nästa projekt jag arbetar på nu är lite mera utvecklat.

Bilderna jag lägger upp nu i detta inlägg är lite snabba skissbilder som bygger upp den stil och stämning nästa projekt kommer att ha. Om ni gillar det lika mycket som mig borde ni bli lite nyfikna.

Just nu väntar jag delvis på lite tips och råd från min nuvarande lärare för material jag tänker inskaffa för drygt 2000 kr! Men om det ska bli så bra bilder som jag vill ha dem så får materialet kosta lite med.

Jag kommer förhoppningsvis att göra ett nytt inlägg när jag fått mitt material, sen ska jag mera noggrant dokumentera mina framtida verk här på bloggen för både eran skull och min egen.

Tills vidare får ni allesammans ha det fint.

/Mike

Fotografering inför uppvisning

Jag skojar inte när jag säger att jag har sjukt ont i ryggen just nu -_-

[B]Loggbok 2011-05-13

Den sista obligatoriska reflektionen blev fördröjd på grund av att bloggtjänsten var nere i fredags. Inga bilder heller eftersom nästa steg är den färdiga boken...

Den sista veckan då jag får skriva veckoreflektion har varit avig. Dels har jag kommit till insikt att jag måste börja skriva på själva slutrapporten som har gjort att jag fått lämna mitt måleri. Och när man hoppar mellan två stycken olika sysslor som just dessa så blir oftast mycket mindre gjort på båda parterna.

Jag har i vilket fall börjat på sista steget med bilderna som är att fylla i färg på detaljerna, inte bakgrund eller karaktärer utan andra saker som byggnader eller föremål. Det är ganska pilligt och tidskrävande eftersom med allting annat färdigmålat måste jag hålla mig inom ramarna på det jag inte lagt färg på ännu. Det innebär att min möjlighet att måla fritt är ganska begränsad och jag får sitta snällt och fylla i de tomma rutor som är kvar på pappret.
Trots att detta kan låta tråkigt och faktiskt är riktigt tråkigt så får jag min belöning i form av att bilderna nu blir helt klara efter hand, inte mindre än 13 bilder utav de 25 papprena är redo för att bemöta den sista fasen i resan.
Den sista fasen. Jag hade ett snabbt möte med min mäster som har kontakter med ett tryckeri i Karlskrona, hon sa att jag behövde höra av mig så fort som möjligt till dem angående hur lång tid de behöver ha på sig för att trycka boken och vad priset kommer att ligga på. Jag skickade iväg ett mejl till den ansvarige på tryckeriet som snällt skickade tillbaka att han behöver ha bilderna i en pdf innan han kan avgöra vad tid och pris kommer att hamna på. Dessutom hade de endast A3-scanner (mina bilder är mellan A2-A1) som innebar att de inte kunde fixa över bilderna till datorn. Med denna information får jag på egen hand lyckas fotografera alla bilderna och få över dem till datorn, lägga på text och finpilla med de sista detaljer jag inte lyckats åstadkomma på traditionellt vis.
Om jag inte hinner få boken tryckt i tid får jag själv skriva ut de färdiga bilderna på egen skrivare med hjälp av fotopapper för att försöka efterlikna en riktig bilderbok så mycket jag kan.

Angående min slutrapport är jag vågsam nog att arbeta fullt ut med den nästa vecka, sista veckan då den ska vara inlämnad på fredagen. Jag inser att jag borde ha arbetat tidigare på min skriftliga inlämning, men om jag gjort det hade jag definitivt inte haft lika mycket klart utav bokens alla sidor. Eftersom jag målat rakt igenom de 5-6 senaste veckorna, både hemma och i skolan har jag kommit in i ett sånt pass flyt att jag nu med de sista bilderna kan dra streck utan att testa på kladdpapper först och även blanda till precis de färger jag vill ha. Så priset blir för denna värdefulla kunskap att jag får nästa vecka arbeta som ett djur för att få ihop de förlorade sidorna till vad som ska bli min slutrapport. Jag väljer då att lämna alla mina bilder och färgmaterial hemma för att inte bli distraherad utav något annat än själva rapporten. Jag har ändå hopp om nästa vecka, eftersom alla tidigare projekt har jag spurtat på slutet och lyckats få ihop det jag siktat på. Det är kanske lite fel att förlita sig på sitt förflutna eftersom detta projekt är trots allt ett mer livsavgörande projekt. Men som med alla andra saker så behöver jag bara komma in i rätt gungning sen ska nog sidor bli skrivna på löpande band.

Wish me luck ;)

/Mikael

[B]Loggbok 2011-05-06

Titeln är presenterad och de första officiella bilderna är till slut släppta.

Nja, nu blev det ju väldigt hastigt och lustigt eftersom jag inte har tillräckligt stor scanner för att föra över bilderna ordentligt till datorn, så jag fick hålla kameran ovanför bilderna och ta så bra bilder jag kunde, som jag snabbt fick fixa till med ljusinställningar innan jag skickade iväg dem till de ansvariga för det kommande expot här på BTH i juni månad.
(Läs mer på http://www.karlekettorochnollor.se/ )
:D

Ja, nu undrar ni väl först och främst över titeln...det var inte lätt att komma på vad det skulle vara eftersom det är en väldigt spridd bok så jag fick tänka lite extra för att få fram en spridd titel och precis som den säger så är det en massa skumma typer och trevliga personer med i denna boken. Jag hade en bättre titel innan, men jag känner att denna boken förtjänar inte den titeln och det kan vara en bra ribba faktiskt att sätta den titel på nästa bok för att se om den klarar av att axla den värdiga titeln...troligen inte.

Nytt för denna vecka är att jag är tillbaka i skolan och arbetar. Dels för att jag hade ett lite snabbt möte med min mäster och sedan en annan angående planering om utställningen. Jag kan säga så mycket som så att mitt projekt kommer troligen sticka ut bland mängden av alla digitala projekt treorna arbetat på här, just för att jag har inget digitalt, utan istället riktiga bilder...lite kaxigt iallafall :P
På skolan har jag börjat fylla i alla småluckor med detaljer som jag lämnat till sist, och sakta men säkert blir nu bilderna klara på löpande band. Och äntligen har jag även lyckats skapa hudfärg som jag aldrig trodde jag skulle genomföra. Mäster var här och sa "- Du ska använda den, den, den och lite av den färgen" när hon pekade på fyra olika färger. Ända problemet har varit att jag inte direkt visste hur mycket av vardera färg jag skulle använda. Men som allt annat lyckades jag av ren frustration och raseriutbrott och akvarellfärgen darrade av skräck och gav med sig av sin hemlighet. "Stön" hade jag bara vetat detta tidigare hade jag blivit klar med bilderna ännu snabbare. Det är faktiskt synd att detta är slutprojektet, för om jag skulle börja skapa en ny bok efter denna, hade jag kunnat garantera att den skulle bli bättre än denna eftersom nu behärskar jag teknikerna och fakta om vilka pennor och penslar man ska använda för rätt resultat. Och jag tror att jag skulle lägga på tusch sist på bilden (efter akvarellfärgen) för att få det resultat jag letat efter.
En annan av de viktigaste upptäckterna är att man ska inte lyfta penseln från pappret förrän man fått ut den jämna färg man eftersträvar. Drar jag ett streck, lyfter på penseln och drar ett nytt streck är chanserna minimala att de båda strecken har samma färg. Om de båda strecken korsar varandra så skapas en tredje färg och paniken har satt igång på allvar. Nä, jag har gjort många misstag under detta projekt på grund av att jag sysslat med saker jag inte haft någon vetskap om. Så det kommer att kännas lite snopet när andra grupper visar sina "perfekta" verk medan jag har något jag tagit fram med hjälp av "försök & misstag". Folk runt omkring kommer att säga saker som "Åh, vad fint" och "Wow, något sådant hade jag aldrig kunnat göra" men innerst inne kommer jag ha en klump som trycker på om att jag skulle vilja ha det bättre, så som man ser i böckerna man köper i affären eller så som de vackra bilderna i tidningar framställs. En annan sak jag inte tänkt på innan heller är bördan att bära ett projekt ensam utan någon gruppmedlem. Man måste ha ett starkt psyke för att klara av alla de bitarna med att ta eget ansvar och vad det än heter och jag är tyvärr inte den bästa kandidaten inom det området. Ni som anser att jag arbetat flitigt och bra får jag väl helt enkelt tacka för er tro på mig, men själv känner jag och kommer alltid att känna (baserat på "ALLA" tidigare projekt/prov i mitt liv) att kunde presterat bättre. Vet inte varför det plötsligt blev så deppigt, troligen eftersom vi närmar oss slutet av BTH's tid med stora steg och att man snart ska kastas ut igen, precis som alla andra skolor man gått på. Jag trodde när jag valde denna utbildningen och kommit till tredje året att "jobbet" på något sätt skulle komma av sig själv, jag kan ju definitivt inte vara den enda som hade den tanken, väl?
Jag kan väl uppmuntra folk med att jag hade tänkt läsa vidare till höst i lite alla möjliga sorters ämnen, för att ge mig mer tid att tänka vad jag "egentligen" vill. Jag vet redan svaret och jag vet redan vägen jag måste gå, men som hemmasäker fågelunge känner jag skräcken över att testa mina vingar för att se om jag kan flyga.

BAH!

Säkert den tragiska musiken jag lyssnar på som får mig att skriva massa deppiga, hopplösa texter. (byter låt...)

Jag har blivit klar med ca 12-15 bilder mellan tisdag och fredag och kan garantera att flera bilder kommer att vara klara till nästa gång jag ska skriva loggbok...ehum, ja, just det - om jag inte har helt fel så är nästa vecka den sista vecka jag ska skriva loggbok eftersom efter nästa vecka ska all tid läggas på slutreflektionen. Trots att jag började klottra lite nonsens igår och idag i min slutreflektion har jag redan skrapat ihop 2 fulla A4-sidor. YATTA!

Kan jag bara skärpa till mig så kommer jag nog skriva i 60km/h och då kan vad som helst hända, ni har ju själva sett i denna blogg vad mycket skit jag babblar om bara för att jag kommit in i mina skrivhandskar.
Nåväl, det finns fortfarande hopp...

Tills vidare /Mikael

[B]Loggbok 2011-04-29

Jag ska ju inte klaga egentligen, men denna veckan har varit ganska tråkig och dryg... På grund utav den ej-vattenfasta tuschpennan, har jag fått spendera stora tider denna vecka med att måla bakgrunden så nära jag kunnat karaktärerna utan att vidröra tuschen, som vid närmsta vidrörelse exploderar ut i en minimal tuschkladd som gör bilden ful. ...tycker jag. Nu när jag skriver detta kan det låta ganska häftigt med en bild fylld med massa tuschexplosioner, om jag arbetat med bilden i endast färgerna svart och vit hade jag kunnat skapa en riktigt häftig effekt som fått okända individer att höja sina ögonbryn, men nu avslöjar denna tabbe att jag gjort fel någonstans. Med andra ord gör detta sig ett väldigt bra stycke i den kommande C-uppsatsen på hur man INTE ska göra och så vidare. Detta kommer även att bli en perfekt upplaga av "min första bok", för när folk frågar om alla dessa skumma saker som hänt med bilderna kan jag skylla på att det är min första bok och att jag visste inte bättre som liten, naiv student att när det stod vattenfast på pennan så betyder inte det att den är vattenfast.

Förstår ni inte alls vad jag menar så kolla runt de båda karaktärerna, dels så har de en aura kring sig som är för att jag inte kommer åt med den stora penseln så nära karaktärerna att jag målar med en liten pensel och då blir det en svag färgskiftning som skapar en oönskad effekt. Dels kan ni även se på flaskan med raketen att tuschet ser skumt ut, ett spår av när det kletats ut...

Annars kan ni se runt denna figur att det blev en konstig aura som jag inte önskade på honom. Men tack vare detta har jag lärt mig en läxa som jag inte tänkt göra om.

Så, nu har inte veckan bara varit alldeles i förgäves. Jag måste själv erkänna att jag börjar få kläm på att blanda färger och dessutom få den färg jag ville ha. Jag har även lärt mig att måla över en befintlig färg om den är fel, det kan fortfarande ge en oönskad effekt på skumma skiftningar i själva karaktären, men mer förlåtet än tuschincidenten. Min bror var till och med så vänlig att köpa mig en behållare med färgen "Mars Black" (som butiken ansåg vara det svartaste de hade) då den mörk-mörk-mörk bruna färgen jag använde innan för att skapa mörkare färger började ta slut. Tack Bror :) .


Folk säger att när man använder akvarell så kan vadsomhelst hända eftersom vattnet som man blandar med färgen har man inte full kontroll över utan ibland kan den göra lite själv vad den vill och skapa roliga händelser som inte var väntade men ändå trevliga. För att påskynda denna "utom-kontroll"-effekt lämnade jag under vissa stunder penseln för att smeta ut färgerna med fingrarna...gammalt säger den erfarne, men som sagt är jag nybörjare inom detta område och har inte så mycket mer till något val än att uppfinna hjulet på nytt och försöka hitta nya saker som jag kan hålla mig fast vid.

En annan sak som kan anses som oväntat är färgvalet i bilden ovan. Jag hade ingen aning om vad jag ville ha för färg på något, så istället för att testa mig fram hade jag en stor blandning av grönt som jag fått över från en tidigare bild och slängde därför på den här. Sedan ville jag helst ha något som skilde vägg från soffa vilket ledde mig till rött, men flickans hår hade den röda färgen jag hade tänkt mig och istället tog jag en blå färg jag sällan använder och adderade den till den röda och fick en fin mörklila (porrig) färg som gav bilden en bättre styrka, än vad den hade utan färg.
Annars har veckan varit ganska ointressant med att ja skiftat mellan bilder och slängt på en noggrann bakgrundsfärg eller fyllt en karaktär med de färger han eller hon förtjänat.

Nästa vecka kommer jag tillbaka till skolan ... dels för att träffa mäster och även för att ha möte angående examensdagarna, vad jag ska visa upp, syftet med hela grejen och så vidare. Jag har inte ens börjat tänka på det ännu och kommer säker ha glömt det tills dess igen...usch...känns som denna termin gick lite för snabbt än vad jag hade planerat. Nåväl, jag har faktiskt en hel drös bilder jag kan med stolthet visa upp för allmänheten och kan säkert flumma samman en historia om hur allt startade och hur proceduren gick till...men, det hade ju varit extra kul om jag kunnat få bilderna klara så att boken kunnat bli tryckt som ett tecken på att målet blev helt uppnått...men det är väl för mycket begärt... ^_^

ja...

/Mikael

[B]Loggbok 2011-04-22

Hej allesammans, trots att det är långfredag och allt så tar jag mig tid att skriva ner lite vad som hänt under veckan och dessutom har jag hunnit med att börjar på två bilder idag som jag ska förklara lite mer noggrant.

På måndagen åkte jag raka vägen till Karlskrona kl 7 på morgonen där jag hade stämt träff med min mäster på skolan hon arbetar. Jag visade henne vad jag gjort än så länge, som inte var mycket, med tanke på min osäkerhet från förra veckan. Hon visade min hur hon hade gjort och hjälpte mig med att arbeta på fyra stycken av mina bilder som krävde stora ytor täckta med samma färg som jag misslyckats med tidigare eftersom jag blandade alltid för lite färg, så när jag väl blandade om fick jag kanske någon nyans för ljus eller mörk. Men när jag väl satt där i bildsalen med henne i närheten fick jag någon okänd trygghet över mig som gjorde att jag vågade måla mera och utsättas för misslyckande, för jag visste att om jag gjorde fel kunde jag snabbt be om hjälp och veta att det hade löst sig, något jag inte kunde göra hemma under förra veckan.

Den dagen jag hade där skulle jag haft från början, för just nu har bilderna jag gjorde under förra veckan helt annan standard än vad denna veckas bilder har, inte negativt men...annorlunda. Om inget annat kan det bli en kul grej och berätta ifall folk frågar om bildernas olikheter.
Men även att jag som lärling satt och målade på mina bilder och hade hjälp av min mäster som satt på andra sidan av bordet och målade på mina bilder. Detta kan jämföras med kända konstnärer (både nya och gamla) när de hade lärlingar, så kunde de låta lärlingen göra tråkiga sysslor som bakgrunder och andra jobbiga men nödvändiga tillbehör, bara det att nu var det mina bilder som min mäster hjälpte mig med... ni ska bara veta hur det känns :D

När jag sedan fortsatte arbeta hemifrån gick det undan med en snabb hastighet, jag bytte bild så fort jag kände att jag började gå in på detaljer...det vill säga, jag gjorde alla grova lager först, vilket jag inte gjorde tidigare. Och som ni kan se på bilden ovan så är den inte klar, men jag har ändå fixat bildens grund, så ser väl de flesta bilder ut nu och jag kan med stolthet säga att jag bara har 3 ark kvar av 25 som jag inte börjat måla på, resten har något tecken av färg på sig.

Och för att väga upp de bilder som inte har lika mycket färg som de andra så har jag några bilder jag är nästan helt klara med. Egentligen skulle jag visa er en av dem bilderna i detta inlägg - men feg som jag är så låter jag den förbli hemlig tills vidare. Jag har även fått lära mig av misstag, på vissa bilder hade jag missat något enstaka blyertsstreck som jag snabbt fyllde i och lika snabbt satte jag min penna i vatten som jag inte upptäckte förrän senare, jag är glad att det inte var tuschpennan, för då hade varit kört för den.

Under veckan har jag även vågat experimentera lite mera än tidigare, som att skapa eld och ljus runt omkring, och för varje gång jag gör en sådan här drastisk sak och kommer undan med den så triggar det mig ännu mer till nästa utmaning - så jag ser fram emot nästa vecka som definitivt kommer att vara detaljarbete på bilderna, förhoppningsvis med mer flyt den här gången och dessutom har jag möjligheten att byta till en hel del bilder ifall jag är trött på någon jag arbetat med för länge. Så med andra ord närmar jag mig mållinjen mer och mer, jag har inte allt för stora förhoppningar om att boken kommer bli tryckt under examensperioden, men bilderna kommer definitivt att vara klara för att visas för allmänhet inom en snar framtid ;)

Glad påsk allesammans och se till att vara ute lite i det fina vädret, man vet ju inte hur länge man kommer att ha kvar solen på himlen.

/Mikael