Titeln är presenterad och de första officiella bilderna är till slut släppta.Nja, nu blev det ju väldigt hastigt och lustigt eftersom jag inte har tillräckligt stor scanner för att föra över bilderna ordentligt till datorn, så jag fick hålla kameran ovanför bilderna och ta så bra bilder jag kunde, som jag snabbt fick fixa till med ljusinställningar innan jag skickade iväg dem till de ansvariga för det kommande expot här på BTH i juni månad.
(Läs mer på http://www.karlekettorochnollor.se/ )
:D
Ja, nu undrar ni väl först och främst över titeln...det var inte lätt att komma på vad det skulle vara eftersom det är en väldigt spridd bok så jag fick tänka lite extra för att få fram en spridd titel och precis som den säger så är det en massa skumma typer och trevliga personer med i denna boken. Jag hade en bättre titel innan, men jag känner att denna boken förtjänar inte den titeln och det kan vara en bra ribba faktiskt att sätta den titel på nästa bok för att se om den klarar av att axla den värdiga titeln...troligen inte.
Nytt för denna vecka är att jag är tillbaka i skolan och arbetar. Dels för att jag hade ett lite snabbt möte med min mäster och sedan en annan angående planering om utställningen. Jag kan säga så mycket som så att mitt projekt kommer troligen sticka ut bland mängden av alla digitala projekt treorna arbetat på här, just för att jag har inget digitalt, utan istället riktiga bilder...lite kaxigt iallafall :P
På skolan har jag börjat fylla i alla småluckor med detaljer som jag lämnat till sist, och sakta men säkert blir nu bilderna klara på löpande band. Och äntligen har jag även lyckats skapa hudfärg som jag aldrig trodde jag skulle genomföra. Mäster var här och sa "- Du ska använda den, den, den och lite av den färgen" när hon pekade på fyra olika färger. Ända problemet har varit att jag inte direkt visste hur mycket av vardera färg jag skulle använda. Men som allt annat lyckades jag av ren frustration och raseriutbrott och akvarellfärgen darrade av skräck och gav med sig av sin hemlighet. "Stön" hade jag bara vetat detta tidigare hade jag blivit klar med bilderna ännu snabbare. Det är faktiskt synd att detta är slutprojektet, för om jag skulle börja skapa en ny bok efter denna, hade jag kunnat garantera att den skulle bli bättre än denna eftersom nu behärskar jag teknikerna och fakta om vilka pennor och penslar man ska använda för rätt resultat. Och jag tror att jag skulle lägga på tusch sist på bilden (efter akvarellfärgen) för att få det resultat jag letat efter.
En annan av de viktigaste upptäckterna är att man ska inte lyfta penseln från pappret förrän man fått ut den jämna färg man eftersträvar. Drar jag ett streck, lyfter på penseln och drar ett nytt streck är chanserna minimala att de båda strecken har samma färg. Om de båda strecken korsar varandra så skapas en tredje färg och paniken har satt igång på allvar. Nä, jag har gjort många misstag under detta projekt på grund av att jag sysslat med saker jag inte haft någon vetskap om. Så det kommer att kännas lite snopet när andra grupper visar sina "perfekta" verk medan jag har något jag tagit fram med hjälp av "försök & misstag". Folk runt omkring kommer att säga saker som "Åh, vad fint" och "Wow, något sådant hade jag aldrig kunnat göra" men innerst inne kommer jag ha en klump som trycker på om att jag skulle vilja ha det bättre, så som man ser i böckerna man köper i affären eller så som de vackra bilderna i tidningar framställs. En annan sak jag inte tänkt på innan heller är bördan att bära ett projekt ensam utan någon gruppmedlem. Man måste ha ett starkt psyke för att klara av alla de bitarna med att ta eget ansvar och vad det än heter och jag är tyvärr inte den bästa kandidaten inom det området. Ni som anser att jag arbetat flitigt och bra får jag väl helt enkelt tacka för er tro på mig, men själv känner jag och kommer alltid att känna (baserat på "ALLA" tidigare projekt/prov i mitt liv) att kunde presterat bättre. Vet inte varför det plötsligt blev så deppigt, troligen eftersom vi närmar oss slutet av BTH's tid med stora steg och att man snart ska kastas ut igen, precis som alla andra skolor man gått på. Jag trodde när jag valde denna utbildningen och kommit till tredje året att "jobbet" på något sätt skulle komma av sig själv, jag kan ju definitivt inte vara den enda som hade den tanken, väl?
Jag kan väl uppmuntra folk med att jag hade tänkt läsa vidare till höst i lite alla möjliga sorters ämnen, för att ge mig mer tid att tänka vad jag "egentligen" vill. Jag vet redan svaret och jag vet redan vägen jag måste gå, men som hemmasäker fågelunge känner jag skräcken över att testa mina vingar för att se om jag kan flyga.BAH!
Säkert den tragiska musiken jag lyssnar på som får mig att skriva massa deppiga, hopplösa texter. (byter låt...)
Jag har blivit klar med ca 12-15 bilder mellan tisdag och fredag och kan garantera att flera bilder kommer att vara klara till nästa gång jag ska skriva loggbok...ehum, ja, just det - om jag inte har helt fel så är nästa vecka den sista vecka jag ska skriva loggbok eftersom efter nästa vecka ska all tid läggas på slutreflektionen. Trots att jag började klottra lite nonsens igår och idag i min slutreflektion har jag redan skrapat ihop 2 fulla A4-sidor. YATTA!
Kan jag bara skärpa till mig så kommer jag nog skriva i 60km/h och då kan vad som helst hända, ni har ju själva sett i denna blogg vad mycket skit jag babblar om bara för att jag kommit in i mina skrivhandskar.
Nåväl, det finns fortfarande hopp...
Tills vidare /Mikael
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar